Läser ”Levd demokrati?” av Hedvig
Ekerwald och Carl Anders Säfström (2012) och funderar över resultat från en
undersökning de refererar till i sin text. Författarna hänvisar till
skolverkets rapport (sid.52) ”Attityder i skolan, 2003” som visar siffror på
att 3% av eleverna någon gång upplevt sig mobbade av en annan elev och att 5%
upplevt sig mobbade av en lärare. Vi diskuterade mycket i gruppen om vad dessa
siffror egentligen säger och vad de betyder. Är det verkligen möjligt att fler
elever upplever att de är mobbade av en lärare än vad det är elever som känner
sig mobbade av en annan elev? Även om 3% och 5% kan låta som låga siffror och
rapporten inte är dagsfärsk så är det inte själva mängden som är det väsentliga
(självklart ska det råda nolltolerans mot all form av kränkningar i skolan)
utan att siffrorna faktiskt berättar för oss att många elever upplever sig
kränkta/mobbade av sina lärare.
Vi frågar oss hur är detta
möjligt? Handlar det om olika grad av mobbning? Upplever eleverna det som att
en tillrättavisning kan vara en kränkning/mobbning medan de tolererar mer från
sina jämnåriga innan de upplever sig kränkta/mobbade?
Ekerwald och Säfström refererar
också till Barnombudsmannens definition av mobbning som lyder (sid. 52,53)
”utfrysning och andra upprepade och systematiska fysiska och/eller psykiska
negativa handlingar som syftar till att bryta ned offret…” Är det detta dessa
elever upplever de har blivit utsatta av utav sin lärare är det verkligen
skrämmande. Som lärare måste vi också vara ledaren i klassen och föregå med
gott exempel. Vi har ett kunskaps- och ett demokratiuppdrag. Vår uppgift är att
motverka all form av kränkning i skolan och om vi då som lärare själva kränker
våra elever är det något som verkligen är fel….//Fredrik Isenfrost
Väldigt intressant ämne. Jag fastnar lite på det mellersta stycket om det kan vara så att elever upplever en tillrättavisning som mobbning. Jag tror inte det. Jag tror och har själv sett på skolor jag har varit ute på att vissa lärare, jag vill inte säga att de är elaka, men mer kanske har en viss jargong som vissa elever upplever kränkande. Jag menar inte att detta rättfärdigar lärarens beteende utan en kränkning är alltid en kränkning och det är bedrövligt om inte en vuxen människa kan läsa av barn som kanske tar illa åt sig av saker som sägs. Exempelvis så var jag ute och vickade på en skola för några veckor sedan och då hade träslöjdsläraren kommenterat en elevs arbete på ett förmodligen rätt klumpigt sätt och detta togs inte emot väl av eleven. Vilket jag förstår. Kanske kan detta vara vanligt på skolor? Jag är ingen absolut ingen expert utan detta är bara lite egna tankar och funderingar som kom upp när jag läste din text, andra kanske har andra erfarenheter som skiljer sig från mina?
SvaraRaderaIntressant och skrämmande inlägg, då det ska vara nolltolerans mot diskriminering och kränkningar i skolan. Precis som du skriver, hur ska eleverna lära sig och förhålla sig till hur vi ska vara mot varandra om läraren/ledaren inte uppfyller de krav som vi har utifrån fostransuppdraget i Läroplanen. Barn gör inte som vi säger de gör som vi gör.....eller hur är det?
SvaraRaderaSen kan man fråga sig vad för slags mobbning som ingår i dessa siffror. Dock är det en problematisk fråga eftersom ingen annan kan tala om för mig hur jag upplever en psykisk eller fysisk handling relaterat till diskriminering och kränkning. Även om personen i fråga som uträttat handlingen inte har som avsikt att kränka den andre kan det ända upplevas så av den utsatte. Sker det sedan vid upprepade tillfällen kan man ju fråga sig om det ligger så mycket sanning i att man inte förstår sitt handlande?
Jag upplevde själv från högstadietiden vill jag minnas en lärare i engelska som vid upprepade tillfällen skrattade åt eller kommenterade vad både jag och vissa andra elever sa eller hur jag/de handlade. Jag upplevde detta med ett obehag i kroppen och hade ingen större motivation på dessa undervisningspass utan mer en rädsla att bli utsatt. Detta kanske inte ses som mobbning eller kränkning men det uppfyllde ändå ett obehag vilket jag inte tycker man borde känns som elev från en lärare. Kanske även sådana fall kan ligga inbäddade i de siffror du beskriver?
Tycker också detta inlägg var mycket intressant. Jag tror många gånger gånger att barn kan känna sig kränkta av en tillrättavisning. Har stött på ett flertal barn som är ovana hemifrån med att bli tillrättavisade och har därför helt självklart svårt att bli tillsagda i skolan. Jag tror också att det finns vuxna som medvetet kränker barn och det är inte ok. Tänker att kränkning finns överallt, skolan, på jobbet inom sjukvården med mera. / Malin
SvaraRaderaBra inlägg. Man vill ju så gärna att det ska stå 0% på de där undersökningarna men i verkligheten så är inte kränkningar/mobbning 0% utan det finns ute i verksamheterna.
SvaraRaderaAtt elever känner sig kränkta av lärare är fruktansvärt, jag tror som ni tagit upp tidigare att det kan vara så att vissa elever känner sig kränkta av en tillsägelse. Kanske bör man som lärare vara tydlig med att berätta för eleven varför den blev tillsagd. Prata ensam med personen och förklara och se så eleven förstod.
Sen tror jag tyvärr också på att det finns de som kanske utnyttjar sin position som ledare och faktiskt kränker sina elever.
Det är skrämmande men vi vet att det finns personer som utnyttjar "makten" och går över gränsen. Det sker i förskoleverksamheten, det sker inom äldrevården, det sker inom särskilda omsorgen så tyvärr finns det nog alldeles säkert även i skolans värld.
Fruktansvärda människor, varför väljer man att utbilda sig och arbeta med människor om man inte vill det allra bästa för dem??!!
/Martina Andersson
Ett viktigt ämne att lyfta upp tycker jag då det nog tyvärr förekommer mer än vad man faktiskt tror och vill. Sanningen är ju den att man som lärare sitter på en maktposition, och det finns de, precis som inom många andra yrkesgrupper, som känner ett behov av att använda denna makt till fullo och därför tar tillfället i akt ute på skolorna. Vilket för mig är otroligt skrämmande då vi som pedagoger ska vara elevernas trygga punkt ute på skolorna.
SvaraRaderaSen tror jag också att det finns de elever som har svårt att ta kritik eller tillrättavisningar, och således upplever, som nämnts tidigare, obehag av den läraren. Har man stött på detta tillräckligt många gånger byggs lätt en rädsla upp för den person som är avsändaren för denna kritik, och detta kan nog upplevas som att läraren medvetet kränker eleven, även om så inte är fallet. Men oavsett om detta är medvetet tycker jag att ansvar ligger på läraren att hela tiden kunna reflektera över sin egen roll och hur man framstår för eleverna, och vara uppmärksam på om någon elev tar illa vid sig.
Känner att jag blir lite delad när jag läser om elever som upplever sig kränkta av lärare. De eleverna finns, men likaså finns de elever som tar en tillrättavisning som kränkning. I dagens samhälle är ett flertal barn och elever mycket medvetna om sina rättigheter och integritet. Dock är de inte alltid lika medvetna om sina skyldigheter, detta har det inte på lik linje blivit lagt fokus på. De är mycket medvetna om att vi som lärare inte får ta deras telefon ifrån dom, dock bryr de sig om inte skyldigheten att låta mobilen ligga under lektionstid. En tillrättavisning på detta, vid ett eventuellt fråntagande av mobil kan av ett flertal elever ses som kränkning.
SvaraRaderaMen, jag har även arbetat med en lärare som jag upplevde att kränkte eleverna, hon gjorde en stor skillnad på pojkar och flickor, på etnisk norska och på de med annan etnicitet eller religion. Jag tog upp detta med rektor på ett utvecklingssamtal där jag vägrade arbeta med henne mer då detta upplevdes jobbigt för mig med att inte kunna ta elevernas parti.
Så även om visionen är att ha nolltolerans runt kränkningar är det nog tyvärr vad det kommer att vara, en vision. Det kommer förmodligen alltid vara någon som känner sig kränkt, men vid reella kränkningar av lärare bör detta tas allvarlig.. Dock blir ju följdfrågan, vad är en reell kränkning, och vem avgör om den är det eller inte?
Håller med tidigare skribenter om att det är skrämmande att elever upplever att de har blivit kränkta av lärare. Vi som lärare ska vara förebilder och ett barn ska aldrig behöva känna sig illa behandlade av en vuxen och absolut inte i skolan. Skolan ska vara en trygg miljö för eleverna och de ska känna att de har de vuxna inom verksamheten på sin sida. Jag tror också att siffrorna kan stämma, det finns lärare som har en särskild jargong som inte alla elever kan ta till sig på det sättet som läraren menat. Som tidigare har skrivits finns det också elever som inte kan ta en tillrättavisning och istället ser det som en kränkning. Jag tror tyvärr också att det finns lärare som kränker elever och detta är något som inte får förekomma. Här är det viktigt att skolan och rektor tar tag i situationerna när det händer och att man som kollega inte bara tittar på och inte säger något utan säger ifrån och att det tas till åtgärder.
SvaraRaderaKränkningar och mobbning ska självklart inte få förekomma i skolans värld, ändå gör det uppenbarligen det. Jag tror att det förekommer många omedvetna kränkningar från lärare i våra skolor. Det är som lärare väldigt viktigt att tänka på vad man säger och hur man säger det. En kommentar eller tillrättavisning kan accepteras och uppskattas av nio elever men mottas helt fel av den tionde. Jag har själv upplevt lärare som uttryckt sig klantigt, utan att på något sätt menat att kränka eleven, men där ändå eleven tagit väldigt illa vid sig. Vi är alla olika och reagerar på olika saker. Vi har som lärare ett ansvar och det gäller att vara medveten om detta.
SvaraRaderaJag blev först förvånad av siffrorna men när jag funderat en stund så kom jag fram till att en del av detta handlar om att dagens elever är ganska vana vid ett hårt klimat (ord och handlingar) runt omkring dem. Då menar jag tillsammans med andra elever på skolan. Det är en tuff miljö och oavsett om en elev är direkt drabbad själv eller inte så är de lite mer ”vana” med detta i sin relation till andra elever. Det upplevs inte alltid lika hårt, tyvärr. Däremot tar nog eleven åt sig mer när en lärare på något sätt uttrycker sig eller handlar på ett olyckligt sätt. Det är mer kännbart då det kommer från en person står ”högre upp i rangordningen”. Om en elev upplever sig ha blivit kränkt av en annan elev så är det lättare att prata om det och lösa problemet. Upplever eleven att hen blivit kränkt av en lärare står eleven mer ensam med sin känsla. Vem ska hen vända sig till? En annan lärare som är kollega och mer ”jämlik” den kränkande läraren? Inte så lätt.
SvaraRaderaJag funderar lite på det här med kränkningar. Det är något som uppfattas olika av alla människor. En del tar inte åt sig av någonting medan andra känner sig kränkta av ingenting. På så sätt kan det vara väldigt svårt att undvika att inte kränka någon eftersom en del elever känner att de blir kränkta när lärare säger åt dem att vara tysta bara.
SvaraRaderaJag har varit med om att det finns lärare som kan säga klumpiga saker och som på det sättet kan ha kränkt elever utan att egentligen tänka på att eleven kan ta det som en kränkning. Jag tycker själv att vi som lärare alltid måste tänka på hur vi uttrycker oss inför våra elever och att vi måste tänka på hur vi säger saker och ting. Jag menar nu självklart inte att det nånsin är okej att säga något som kan uppfattas som kränkande men att det samtidigt kan vara väldigt svårt att undvika det helt och hållet.
//Jessica