Efter att jag läst boken Levd
demokrati så fastnade jag för en händelse som återberättas i boken, där det
uppstår en konflikt mellan en lärare och en elev. Eleven hade med sig en burk
med cola in i matsalen, men på grund av skolans policy så tillät inte läraren
detta, vilket eleven ställde sig frågande till. Eleven menade att det inte bara
är läraren som ska bestämma, utan att eleverna också ska få vara delaktiga samt
ha åsikter och inflytande på regler och bestämmelser i skolan. ”…jag vill
att dom skall fatta att det inte bara är dom som bestämmer” (Ekerwald,
Säfström, 2012, s.37). För att upprätthålla ordning och reda i matsalen så
tillämpar läraren sin auktoritet, istället för att ta sig tid till att
verkligen förklara och argumentera för varför bestämmelsen ser ut som den gör.
Vidare skulle läraren kunnat ta eleven mer på allvar och faktiskt lyssnat på
elevens argument. Denna situation öppnar trots allt upp till ett utmärkt
tillfälle för att diskutera de demokratiska värden som samhället vilar på och
att faktiskt bjuda in eleverna till en möjlighet att diskutera, argumentera och
kanske till och med vara med och påverka sin skolsituation. Man skulle då till
exempel kunna bjuda in till en debatt där lärare, elever, vårdnadshavare och
kanske till och med en tandläkare får möjligheten att delta samt att framföra
sina argument för varför cola borde förbjudas eller tillåtas i matsalen. Genom
att ta upp en fråga på detta vis tror jag att det kan vara lättare för eleverna
att acceptera de beslut som tas, då de själva har fått sin chans att vara med
och påverka beslutet, vilket förhoppningsvis ökar deras förståelse samtidigt
som vi kanske kan undvika att liknande konflikter uppstår i framtiden.
Till vardags kan det handla om konflikter som uppstår då elever vill ha med sig godis till fruktstunden eller kanske ha kepsen på sig under lektionstid. Om man som lärare då aldrig vågar gå in i en diskussion med eleverna utan istället väljer att följa reglerna till punkt och pricka, kan man gå miste om värdefulla tankar och funderingar som vi faktiskt vet att barnen har. Vi tappar då även de demokratiska värden som skolan faktiskt ska förmedla. Genom att skärma av sin omgivning så kanske kepsen faktiskt hjälper vissa barn att bibehålla sin koncentration. Kan det vara så att vi som lärare rent av är för principfasta och trångsynta?
Till vardags kan det handla om konflikter som uppstår då elever vill ha med sig godis till fruktstunden eller kanske ha kepsen på sig under lektionstid. Om man som lärare då aldrig vågar gå in i en diskussion med eleverna utan istället väljer att följa reglerna till punkt och pricka, kan man gå miste om värdefulla tankar och funderingar som vi faktiskt vet att barnen har. Vi tappar då även de demokratiska värden som skolan faktiskt ska förmedla. Genom att skärma av sin omgivning så kanske kepsen faktiskt hjälper vissa barn att bibehålla sin koncentration. Kan det vara så att vi som lärare rent av är för principfasta och trångsynta?
/Jennifer
Bra punkt att ta upp, jag håller helt med dig med att många lärare nog kör med "För att jag säger så" eller " för att reglerna är så" istället för att faktiskt göra eleverna medvetna om varför reglerna är som dom är. Jag har faktiskt ett exempel från min VFU där en elev med ganska stora sociala svårigheter vägrade att ta av sig sin keps, lärarna hade här valt att inte ta den fighten med eleven och hen fick ha på sig sin keps, vilket ledde till att andra elever ifrågasatte varför just hen fick ha på sig keps om alla andra inte fick. Vi kom fram till att hen var mycket lugnare och kunde koncentrera sig bättre med något på huvudet och fick det till att hen kunde få ha på sig huvan istället, detta var en bra kompromiss som funkade för både eleven, de andra eleverna och lärare. Det fanns regler om att inte ha keps på sig men huvan var ett litet kryphål.
SvaraRaderaIntressant tanke som verkligen speglar hur det kan se ut i skolan. Erfarenheter från min VFU synliggjorde många små tillfällen av just denna karaktär. Du får inte göra si eller så, säger läraren.......varför inte då?, säger eleven.....för att det är bestämt så, säger läraren. Det blir därmed svårt att acceptera ett beslut om man inte ges några vettiga argument till varför en sak ska vara på ett eller annat sätt.
SvaraRaderaJag anser som lärare att det är viktigt att vi lyssnar till vad eleven faktiskt har att säga, oavsett vad vi själva tycker eller vilka regler som är bestämda, att bli tagen på allvar och att man som lärare visar respekt för elevens tankar för att den på så vis ska få en möjlighet till den demokratiska skola vi ska spegla. Sen är det givetvis viktigt att ge ett argument och förklara varför vissa saker inte får göras eller sägas för att eleven ska kunna inse varför vissa saker är bestämda.
Kanske är det som du säger att lärare är för principfasta och trångsynta, att vi faktiskt behöver se till det specifika fallet (precis som du nämner med kepsen Sari). Problematiken med det kan dock då bli att det inte blir lika för alla, ska en del följa regler och andra inte? Men å andra sidan så är vi alla olika och fungerar på olika sätt och det ska vara en skola för alla och det finns olika vägar att nå målen (Skolverket, 2011). Gäller detta även för normer och värden kan man ju fråga sig då? Jag anser ändå att om jag som lärare på ett respektfullt och förklarande sätt kan beskriva varför vissa elever kanske får frångå normerna att det kan accepteras bland övriga elever. Därmed gör vi rösterna hörda och den demokratiska andan får växa.
Spännande inlägg att läsa, och även kommentarerna som kommit!
SvaraRaderaJag tror också att de flesta någon gång stött på att lärare använder sig av sin auktoritet och inte lyssnar på vad eleven har att säga, just för att det är "bestämda regler" på skolan.
Själv har jag läst Lyssnandets pedagogik där författaren talar om att vi behöver öva upp vår "hörstyrka", vilket innebär att vi som lärare behöver lyssna på elever men också att göra dem delaktiga i vardagen.
Om alla lärare övar upp "hörstyrkan" så kan det säkert leda till att fler elever kommer till tals, då diskussioner kan hållas och leda till en mer demokratisk skola.
Hej!
SvaraRaderaVilken fin blogg ni skapat!
Tack för era presentationer och detta intressanta inlägg. Eleverna vill i stort sett alltid ha en förklaring eller bakgrund till regler som finns. Får eleverna lyssna till den förklaringen accepterar de oftast det som bestämts, även när det finns "särskilda" regler för någon elev. Något jag vill "trycka" på är att eleverna har sina klassråd, fritidsråd och elevråd där de själva faktiskt är med och bestämmer. Eleverna glömmer ofta att de själva haft möjlighet att diskutera olika frågor. Håller också med om att lärarnas "hörstyrka" är otroligt viktig. Jag tycker boken tar upp enkla och konkreta tips att använda sig av i vardagen.
/Helena Mörk
Väldigt intressant fråga och synpunkter. "Keps-situationen" är något alla lärare antingen har eller kommer råka ut för ute i skolorna. I de flesta klasser (iaf de jag arbetat i) brukar man ha klassregler som eleverna själva är med och bestämmer i början av skolåret. Dessa regler brukar innefatta hur man ska bete sig mot varandra på skolan och vilka regler som gäller i klassrummet t.ex. om man får ha keps eller mössa på sig inomhus osv. Dessutom finns elevråd där eleverna kan ta upp synpunkter och förslag gällande matsalsregler och vad som sker ute på skolgården. Som Helena skriver glömmer eleverna ofta bort att de har haft chansen att vara med och bestämma i dessa klass- och elevråd. Självklart är det viktigt att vara tydlig med att förklara varför reglerna finns men jag tycker sedan att man kanske bör hänvisa eleven till klassråd eller elevråd för diskussion.
SvaraRaderaDet kan dock vara viktigt att gå igenom vad begreppet demokrati innebär. Jag hade en elev i en åk. 6 som klagade på att hen aldrig fick vara med och bestämma. Problemet var att alla hens förslag blev nedröstade i klass- och elevråd. Det tolkade eleven som att hen inte hade någon påverkan på det som skedde på skolan.
Som många redan kommenterat är både ursprungsinlägg och kommentarer intressant läsning. Det kan vara en tuff balansgång när skolan de facto har bestämda regler för t.ex. huvor och kepsar, och jag som lärare förväntas backa upp dessa regler fast jag egentligen tycker det är ganska onödiga bestämmelser och det finns mycket annat som är viktigare att lägga krutet på. Då kan det vara lätt att ta till att "det är skolregler, det bara är så" när elever ifrågasätter, när man kanske istället borde diskutera frågan med kollegor och rektor, försöka få gehör för varför man tycker att regeln är mindre viktig och kanske borde existera mer på klassbasis (utifrån vad lärare och elever tycker) än för hela skolan.
SvaraRaderaJag hakar på Andreas där om demokrati. Demokrati kan ju fungera på många olika sätt och det behöver inte alltid betyda majoritetsbeslut. Det kan också betyda att minoriteter får sina behov och/eller önskningar tillgodosedda ibland också. Jag har i mitt tidigare liv (som klasslärare) jobbat mycket med just klassråd och tycker det är viktigt att tänka till om hur olika röster kan få komma till tals. Det är en mycket viktig fråga du lyfter, Andreas. Du kanske återkommer till den i ett blogginlägg?
SvaraRaderaJag håller med er allihop. Jag tror många gånger att man egentligen inte själv funderar så mycket över varför det är sagt eller bestämt på ett visst sätt. Under min VFU hänvisade de flesta lärare till att "det är skolans regler" eller till att "vi får göra som alla andra, vi kan inte ha våra egna regler". Eleverna i klassen hade mycket funderingar och tankar över dessa "regler". Klassen blev till exempel väldigt upprörda över varför de inte fick lov att sparka boll emot skolhusväggen..vissa lärare sa att det var okej och andra inte. Läraren diskuterade och diskuterade detta med eleverna och lyssnade på vad de hade och säga. I detta fall kände jag att det tog en massa tid och i detta fall kändes det ganska självklart att man inte skjuter bollar emot skolhuset. Däremot tror jag att problemet låg i att personalen inte varit tydliga nog och beslutat tillsammans vad som gäller, som i sin tur irriterade eleverna om en sak som egentligen inte behövde vara ett problem. Jag tror som alla andra här att det är bra att förklara varför saker och ting är som de är, men också att all personal är med på vad som gäller och att man är tydlig.
SvaraRaderaMycket intressanta och bra blogginlägg. Vi måste bli bättre på att våga ta diskussioner med eleverna där vi visar att vi lyssnar på dem och att vi ser dem.
SvaraRaderaUtifrån detta kan vi få till bra diskussioner där vi visar på och förklarar varför det är på ett visst sätt eller varför vi har de regler vi har. Sen kan man alltid diskutera om dessa sätt och regler är bra och om de verkligen passar in i den ”moderna” skola vi vill ha. Jag håller med dig Jennifer i din frågeställning om det inte är vi lärare som är principfasta och trångsynta. Många lever kvar i det gamla systemet och har svårt att släppa taget och finna nya vägar.
Som vikarie eller som nyexaminerad lärare är det på vissa arbetsplatser väldigt svårt att kliva in och ta plats. Att dessutom försöka införa nya regler, förhållningssätt och undervisningssätt är tyvärr näst intill omöjligt. Jag tror att vi måste sakta men säkert och med bra argument föra in dessa nya tider i skolans värld.
Intressant det som Sari skrev om kepsen. Jag har alltid under mina två söners uppväxt varit emot bärandet av kepsar/mössor inomhus. Detta har jag med tiden fått omvärdera. Samma sak när det gäller eleverna i skolan. Jag tycker fortfarande inte att det är ok med keps inomhus men vilka fajter ska man lägga energi på? Jag har också märkt att vissa elever skärmar av sig (på gott och ont) med sina luvtröjor. I dagsläget tillåter jag i vissa fall att eleven har huvan på sig om jag ser att det hjälper eleven i sitt skolarbete. Ett ännu mer intressantare perspektiv på denna regel med huvudbonad eller inte uppstår som i min klass där vi har några tjejer som på grund av sin religion bär huvudbonad/sjal. Konstigt nog har det aldrig uppstått någon diskussion med de andra eleverna där de använt sig av dessa tjejers huvudbonad som argument för att själva få ha keps eller huva på sig. Kanske visar detta förhållningssätt att våra elever faktiskt är mer öppna, toleranta och fördomsfria än vi själva?
Viktiga diskussioner! Boken Den vänliga maktutövningens regim anger att skolan och hemmen är två typer av system, som bygger på maktrelationer mellan barn och vuxna (Bartholdsson, 2008 s. 68). Läraren är ledaren i klassen, men givetvis är det viktigt att lyssna på elevernas argument, liksom att kunna förändra regler. Samhället förändras och det måste skolan också göra. Elevråden är ett sätt för eleverna att kunna påverka, och väldigt viktiga. Eleverna måste också få göra sina röster hörda i skolan.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMycket intressanta och viktiga diskussioner!
SvaraRaderaDet punkt som Anderas tar upp om att klassen själva är med och bestämmer reglerna tror jag är viktigt. Då känner klassen att "vi är med och bestämmer, vi har en åsikt som räknas". Det är lättare och mer motiverande att följa något som man själv har fått vara delaktig i.
Jag tror även att det är nyttigt att det eleverna får vara delaktiga i så många beslut som möjligt, t.ex. en lärare måste följa kursplanen och måste undervisa om vissa saker (där har eleverna ingen påverkan) men eleverna kan (om läraren vill och tillåter) vara med och bestämma vilket tillvägagångsätt som skall användas till undervisningen t.ex. grupparbeten, enskilt arbete o.s.v. Då får ju eleverna vara med att påverka sin egen undervisning. Sen är det ju så att elever måste lära sig att det inte alltid blir som man vill bara för att det varit en "demokratisk omröstning", att det handlar om majoritetetens vilja och att det inte alltid går att få det som man själv vill
Ja, det här med regler är inte alltid så lätt. Vissa regler finns ju redan på skolorna gällande vad som gäller i tex matsalen, och de är kanske svåra att ändra på. Tummar man på reglerna för en elev finns ju alltid risken att andra elever ifrågasätter detta osv. Självklart är det dock viktigt att man förklarar för eleverna varför reglerna finns.
SvaraRaderaRegeln gällande keps finner jag dock en smula besvärlig, eftersom jag personligen inte ser problemet i att ha keps i klassrummet, men vet att de flesta skolorna kar förbud mot detta. Jag menar många idag ser ju kepsen som ett klädesplagg, och jag vet många personer som känner sig "nakna" om de inte får ha någonting på huvudet. Därför skulle ju en sån regel strula till det lite för mig, eftersom jag inte direkt skulle kunna motivera för eleverna varför den finns. Samtidigt som jag gissar att jag som lärare inte kan säga "i den här klassen är det ok att ha keps" om nu skolan har beslutat att man inte får ha det.
Tyckte detta inlägg var mycket intressant, då det är något som jag upplever på daglig basis. Matsalen som tillhör den skola jag jobbar på delas med en gymnasieskola, gymnasieskolans elever får ha (enligt sin skolas regler) caps i matsalen, våra elever får inte detta. Något som ofta blir upphov till diskussion mellan elever och lärare, jag följer skolans regler och ber våra elever ta av capen, men vet faktisk inte om jag kan stå helt för det. I dagens samhälle är capsen ofta en del av klädseln, och att den ska av inomhus är gamla normer.. Lär ungdomar/barn sig dåligare med caps på huvudet? Blir de mindre fokuserade? Är det dags att se över regelverket och "pick your fights"?
SvaraRaderaHej på er! Som tidigare sagts är det viktigt att eleverna får känna att de kan vara med och påverka sin vardag. Men, jag tror inte att man alltid kan vara helt demokratisk som lärare. Man kan vara mer eller mindre demokratisk. Någonstans måste man också visa vem som är ledaren i klassrummet och vem som har det slutliga ordet. Ska allting ifrågasättas blir det svårt att få undervisningen att rulla på. I skolan, liksom hemma med föräldrarna finns det områden där eleverna/ barnen kan och bör vara med och bestämma. Sen finns det alltid områden där de vuxna i barnens liv måste sätta ner foten och säga, ”nej tyvärr, det här bestämmer inte du”. Ibland har man tid och möjlighet att sätta sig ner med barnet och förklara varför, ibland måste man av olika anledningar skjuta upp förklarandet till en annan gång. Skjuter man upp förklaringen tror jag däremot att det är viktigt att man som vuxen visar att man har hört och sett barnet, ”jag hör vad du säger/ jag förstår att du vill…”osv, och att man förklarar var och när man kan prata om det (till exempel vid ett klassråd). Då kan man, istället för att bara hänvisa till skolans regler, kolla upp orsaker och anledningar till varför en del regler finns och om de kan ändras (kepsfrågan).
SvaraRadera