Läser ”Levd demokrati?” av Hedvig
Ekerwald och Carl Anders Säfström (2012) och funderar över resultat från en
undersökning de refererar till i sin text. Författarna hänvisar till
skolverkets rapport (sid.52) ”Attityder i skolan, 2003” som visar siffror på
att 3% av eleverna någon gång upplevt sig mobbade av en annan elev och att 5%
upplevt sig mobbade av en lärare. Vi diskuterade mycket i gruppen om vad dessa
siffror egentligen säger och vad de betyder. Är det verkligen möjligt att fler
elever upplever att de är mobbade av en lärare än vad det är elever som känner
sig mobbade av en annan elev? Även om 3% och 5% kan låta som låga siffror och
rapporten inte är dagsfärsk så är det inte själva mängden som är det väsentliga
(självklart ska det råda nolltolerans mot all form av kränkningar i skolan)
utan att siffrorna faktiskt berättar för oss att många elever upplever sig
kränkta/mobbade av sina lärare.
Vi frågar oss hur är detta
möjligt? Handlar det om olika grad av mobbning? Upplever eleverna det som att
en tillrättavisning kan vara en kränkning/mobbning medan de tolererar mer från
sina jämnåriga innan de upplever sig kränkta/mobbade?
Ekerwald och Säfström refererar
också till Barnombudsmannens definition av mobbning som lyder (sid. 52,53)
”utfrysning och andra upprepade och systematiska fysiska och/eller psykiska
negativa handlingar som syftar till att bryta ned offret…” Är det detta dessa
elever upplever de har blivit utsatta av utav sin lärare är det verkligen
skrämmande. Som lärare måste vi också vara ledaren i klassen och föregå med
gott exempel. Vi har ett kunskaps- och ett demokratiuppdrag. Vår uppgift är att
motverka all form av kränkning i skolan och om vi då som lärare själva kränker
våra elever är det något som verkligen är fel….//Fredrik Isenfrost